1976/1977. Trots den bittra avslutningen
på föregående säsong var tongångarna
positiva i klubben. Målsättningen var kvalserien
och inte många tvivlade på att den skulle
uppfyllas. Ishallen förbereddes för elitserien
och fick ett innertak, bättre ventilation, bättre
belysning, nya högtalare och inte minst sittplatser.
Från St Louis Blues värvades George Tower
och humöret var på topp. Mora och KB Karlskoga
gjorde upp om segern i div 1 västra. I sista omgången
förlorade MIK mot Grums och tappade då seriesegern
till KB. Många trodde kanske att seriesegern bara
hade akademisk betydelse men 4-6 förlusten mot
Grums skulle visa sig dyrbar.
I första play off- omgången mötte man
IFK Kiruna och vann hemma med 6-3 och i Kiruna med 4-0.
I andra omgången ställdes man mot Timrå
IK. Om moringarna gjort sin plikt mot Grums hade man
sluppit Timrå och istället fått möta
Kiruna AIF, en betydligt mer mänsklig motståndare.
Timrå hade nämligen satsat hårt för
att ta sig tillbaks till elitserien. MIK hade ett psykologiskt
övertag på Timrå efter några
segrar i träningsmatcher tidigare på säsongen
men Timrå var ändå stora favoriter.
Första matchen förlorades på bortaplan
med 4-8. Returen i Mora vanns med 4-2 i en match som
blev lite skandalomsusad efter att en vinpava slängts
in på isen och Timrås lagledare "Piffen"
Nilsson fått en ölburk i huvudet. Omspelet
i Timrå gick fullständigt fel. Supertalangen
Ivan Hansen blev sjuk på förmiddagen liksom
Älvdalens stolthet Kjell Look. Till detta kom ett
bortdömt mål som MIK skulle haft godkänt
och sedan brakade laget samman och förlorade 1-7.
Efter detta gick Timrå tillsammans med Djurgården
enkelt upp i elitserien i kvalet. Från Timrå
sade man att Mora IK var det bästa laget man mött
den säsongen så man undrar hur det slutat
om MIK hade besegrat det där bruksgänget från
Värmland?
1977/1978. Minnet av spel i högstaligan
var fortfarande färskt och folk såg fram
mot kvalificeringsspelet. Målsättningen var
elitserien och inget annat. I vanlig ordning gick laget
på halvfart i grundserien men vann ändå
i stor stil. Det talades om att klubben höll på
att segra ihjäl sig. Varken spelare eller publik
tyckte det var kul med överlägsenheten. Laget
innehöll fortfarande kända namn och till truppen
anslöt bl a Roland Bond. I play off ställdes
man mot Kiruna AIF och vann hemma med 5-2 och 10-0 i
returen i Matojärvihallen. Nu gav inte lapplänningarna
upp bara för att MIK slog ut AIF utan man skickade
fram IFK Kiruna som var MIK:s motståndare i nästa
play-off omgång. Moringarna torskade i Kiruna
med 5-6, men vände ändå hem till Mora
för returen med gott mod. I Smidjegrav ställde
Kiruna upp en köttmur, förlorade skotten med
53-18 men vann matchen med 5-3. Det rådde inte
bara förstämning bland Moras män utan
förlusten kom som en chock. Mora förfogade
över ett riktigt starkt lag detta år och
fiaskot i play-off var mycket dyrbart, tiden började
rinna ifrån MIK. Fortsätt 4
av 11
|
