Vad hade hänt om inte  Jan-Carlo Bodini skadat  vår legend Mr Hansson? Åren 1978-80 1978/1979. Några namnkunniga spelare lämnade klubben och trots nyförvärvet Mats Grötting spekulerades det om årets upplaga kanske var lite sämre än förra årets. Målsättningen var dock glasklar, det var elitserien som gällde. Efter transportsträckan som kallades div 1 västra fick MIK börja play off- spelet mot Nybro. Första matchen vanns 10-0. Returen i Småland förlorades efter förlängning 5-6 inför en fanatisk publik. Omspelet i Mora vanns efter en ny förlängning 4-3. Mora gick i tidningarna under benämningen "Sveriges mesta kvallag" när man i nästa play off- omgång ställdes mot HV71. MIK förlorade hemma 5-7 och torskade i returen med hela 3-6. Att förlora mot HV71 låter inte som en sensation i våra dagar men på den här tiden var HV71 en ranglig konstruktion, endast åtta år gammal. Laget åkte dessutom ur elitserien säsongen efter med dunder och brak. Tränare Nisse Carlsson drömde nog mardrömmar om alla förödande matcher mot såslagen i div 1 västra, tänk om MIK kunde få matcha hårdare under grundserien, hur skulle vi då klarat oss mot HV71? 1979/1980. Inför den femte säsongen utanför elitserien värvades Len Lunde från Kanada som tränare och MIK fick en tuffare spelstil. Sedvanlig dominans i grundserien ledde fram till play off där MIK träffade på bekantingarna Nybro som denna gång avfärdades med 2-1 och 8-1. I andra omgången ställdes man mot det bisarra motståndet Karlskrona IK. Matchen i Smidjegrav vanns med 4-1 efter hårt arbete, men i Wänöhallen förnedrades MIK med hela 0-7. Utvisningar och stolpskott men framförallt den vrålande hemmapubliken gjorde detta legendariska fiasko möjligt. Dom stackars moringarna var vana vid den beskedliga ljudnivån i Smidjegrav och kunde knappt höra varandra i Wänöhallen. Tillbaks i den bekanta miljön i Mora för omspel gjorde moringarna en resolut match och vann med 6-0. Äntligen hade då MIK kvalificerat sig för kvalserien igen efter tre misslyckanden. Det var verkligen på tiden för att folk skulle ta elitseriesnacket på allvar. MIK tippades tillsammans med Skellefteå AIK som favoriter. Möjligtvis i ett utslag av det förakt ishockeyförbundet alltid visat lagen utanför elitserien bestämde man att kvalserien skulle avgöras i en lottad enkelserie. MIK började mot Bofors och vann hemma 7-4. För att hålla på traditionen att MIK i kvalificeringstider skulle ha nyckelspelare skadade ingrep Boforsspelaren Jan-Carlo Bodini med ett terrordåd liknande al-Queida. En bit in i matchen stack han in klubban mellan Hasse Hanssons ben och vred upp det ben där han visste att Hasse hade en gammal höftskada. Så fick MIK slutföra kvalserien utan sin landslagsmeriterade stjärna. Efter vinst med 6-4 borta mot Luleå kom serieledarna Mora IK till Scaniarinken för ett direkt avgörande med SSK, segraren var garanterad en plats i elitserien. Fyra bussar åkte ner till Södertälje med 250 moringar som försökte heja fram de sina i den fullsatta arenan. Ett nervöst MIK höll 2-1 in i halva matchen när allt brakade ihop och SSK vann med 5-1. Insatsen mot SSK var långt ifrån bra och besvikelsen var stor, man borde bjudit bättre motstånd. Inför hemmatchen mot Skellefteå fanns en teoretisk möjlighet till avancemang vid en vinst med tre mål. Det började bra med ett tidigt ledningsmål men AIK var helt enkelt ett strå vassare och vann 8-3. Hur det hade gått för MIK i en serie med dubbelmöten är naturligtvis omöjligt att säga men kanske skulle man vuxit sig allt starkare i en längre serie efter att ha glidit omkring i den tröstlösa div 1 västra.    Fortsätt       5 av 11