På arenan
Efter vändkorsen ville unga pojklagsspelare sälja resultatlotter. Vi frågade om de hade några lotter med 0-3, 0-5 eller 0-8 på, men vi fick inget svar, därmed inga lotter till oss MIK-fans. Precis vid första inspektionen av den rymliga Dackehallen möter vi Malte som var tacksam för att vi åkt ner den långa vägen. Vi tog sedan plats på bortasektionen men vi tyckte att det var lite väl glest mellan Morasupportrarna så vi flyttade in mot mitten. Matchen kunde börja!

Första matchen: skitmatch
Spelet var något avvaktande men med ett visst tryck från Tingsryd, med Mora något passiva. Tyvärr drabbades MIK av en del utvisningar. Till och med hemmapubliken missade vad som förorsakade dem. Nu skall vi inte skylla på domaren men man fick känslan av att han hellre fällde än friade Moraspelarna, vilket man får räkna med på bortaplan. Då man trodde att Tingsryd skulle göra 2-0 kunde istället ”Abbe” komma loss strax utan för Moras blå, och skrinna på som i fornstora dar och trycka dit 1-1 högt upp i Elms mål.

I pausen kom vi diskussion med mycket trevliga ”TAIF:are”. Atmosfären och attityden på läktaren var otrolig. Här dracks det ur fickpluntor och ölburkar. En supporter hade t o m tagit med sig ett helrör whiskey som han fullt synligt drack ur mitt framför Tomtefar ”himself” . Exemplarisk ordningsvakt tyckte vi. Laddat för hockeyfest med andra ord.
Andra perioden började jämnt men en tveksam Morautvisning resulterade i 2-1. Vi började komma i allt mer samspråk med ”TAIF:arna” som ändå vänligt trodde att Mora skulle vända. Vilket vi också trodde när tredje perioden började. Istället fick vi se ett bedrövligt spel ifrån MIK:s sida. Bjudningar och åter bjudningar, med mål i baken i numerärt överläge och ett halvt självmål fram till 4-1. Det var klart pinsamt. Helt plötsligt fick Mora 4-2. Dödstyst i hallen. Vi trodde att det var bortdömt innan vi kom på att det bara vi som kunde jubla åt målet plus spelarna. Hoppet tillbaka men väldigt kortvarigt. Mora bjöd återigen på ett numerärt överläge genom att spela med sex utespelare, vilket resulterade i 5-2, matchen var förlorad. Även Marc kunde motvilligt och ironiskt konstatera att matchen var körd.

Grubblerier i skogen
Efter matchen var vi chockade. Hade vi åkt ner hit förgäves? Skulle vi bli förnedrade i morgon också?
Efter matchen fick vi ta en del tråkningar från ”TAIF:arna” som ändå hade glimten i ögat. Nu började en intensiv kartläsning för att hitta Korrö där vi skulle övernatta. Det började glesna allt mer mellan gatlamporna och vi var verkligen i mörkaste Småland, då vi plötsligt såg skylten som vi letat efter ”Bymiljö 1 km”. Vi hade hittat rätt, villan väntade på att ta emot celebert besök. Föreståndarinnan Åsa hade lagt fram en lapp med texten ”Välkomna Mora”. Vi beslöt oss för att tröstdricka och äta chips framför ”Sen kväll med Luuk”. Efter en lång dag gick vi slutligen till sängs 01:00.

Vid 10-tiden steg vi upp och gjorde en sightseeing runt Korrö som i dagsljus såg mycket idylliskt ut. Reine var lite sugen på att ta en kanottur i Ronnebyån. Tilläggas bör att det var ett par decimeter snö i dessa sydliga breddgrader alltså endast 9 mil från Karlskrona.
Efter vår rekreation började vi skämta att vi kunde åka hem efter 2 perioder när MIK ledde med 5-0, hmmm så rätt vi skulle få. Vi lämnade villan med en liten notis på lappen: ”Tack för välordnad inkvartering och tack för vinsten”.

Tingsryd är coolt
Under vår turistpromenad i Tingsryd kunde vi konstatera att orten hade hög charmfaktor. Allt verkade ha stått stilla sedan 50-talet. Framförallt den något slitna bensinmacken som borde k-märkas. Tingsryds pamp nr 1 a’la Percy Nilsson verkade vara ”Börjes”. Alla affärer började med Börjes. Vi började också misstänka att en affär som hette ”BJS Möbler” kunde vara Börjes också, något säkert svar lär väl vi aldrig få. Själva Börjes köpcentrum var ett Domus i miniatyr, klar 50-tals feeling. På ”Oasen” Tingsryds värmarställe var det öde, vi ägde hela stället. Då vi slutligen började gå mot hallen kom några ”TAIF-raggare” i en svart Volvo 740 med riktning mot ”Oasen” men de tvärvände för att reta oss Moringar. Vi kunde inte annat än skratta. Kronblom såg vi också, eller en mycket närstående släkting, snacka om Look-a-like. Kvällspostens löp utanför Stinas Gatukök skrek ut: "Tingsryd mot sitt stora mål. "Ikväll fixar vi det!"".

På arenan igen
Återigen tågade vi mot Dackehallen, och vi försökte intala oss att Mora skulle vinna idag. På nytt möte vi resultatlottsförsäljarna, vi frågade efter 0-3, men fick till svars att det inte var något bra resultat. På plats kunde vi fundera på hur vi skulle kunna stötta grabbarna bäst. Vi hade ju ett ratio på 1:500 gentemot Tingsrydspubliken att försöka överbrygga.

Marc slogs av idén att vi skulle köpa sittplatsbiljetter för 40 kr extra och komma bakom MIK:s spelarbås. Efter mycket dividerande med en trevlig äldre dam som stod i biljettluckan kunde vi slutligen få mycket bra platser nära båset. Spelarna såg något förvånade ut när de äntrade isen. Vi inbillade oss att de fick en extra kick av stödet.

Andra matchen: hög klass
Helt oväntat för oss började MIK piggt och styrde spelet från början, vi kunde till och med känna lukten av 0-1.
Då en bjudning a’la gårdagen höll på att resultera i 1-0 till TAIF. Till följd fick Mora en 2-minutare, där Tingsryd var ganska nära att ta ledningen. Då Tingsryd såg ut att vara på väg in matchen kunde Micke Simmons påpassligt göra 0-1 vilket var mycket lägligt. Till periodvilan med 0-1, vi var mer än nöjda. Efter lite billigt pauskrubb laddade vi inför andra perioden. Tingsryd var småfarliga, men Mora ökade på till 0-2. Återigen undrade vi om målet var bortdömt, märkligt tyst i Dackehallen. Inte heller 0-3 skulle låta vänta på sig. Hela laget såg stabilt ut. På fredagen knorrades det en hel del om ”Sampa” och ”Simme” bland oss Moringar men denna match tillhörde bägge dom bästa.
Nu började ”TAIF:arna” hänga med huvudet, och efter ett issprut av Emil Skoglund rakt i ”fejan” på Elm tappade denne humöret helt och släppte in ett inte alltför otagbart skott från Martin Jansson. Med fyra minuter kvar av period 2 kom matchavgörandet, nämligen spel i numerärt underläge i 4 minuter för vårt kära MIK. Klarade vi detta skulle segern vara bärgad. Vi fixade underläget och vid 0-5 kunde inte heller Malte låta bli att flina i båset.

En behaglig hemresa
Efter slutsignalen tackade den stora Moraskaran spelarna vilka svarade med ett magdyk från samtliga. Reine kunde inte låta bli att fälla en elak Leksandskommentar. ”Mora är sannerligen inte bortskämda med supportrar, att hela truppen skulle dyka för 3 nedresta supportrar är helt otroligt”. Efter ett kortare snack med ”Frillan” bakom hallen beslöt vi oss för att dra mot bilen. Vi passade på att hämta Kvällspostens fina löpsedel och åkte tillbaka till Dackehallen där Marc personligen överlämnade den som souvenir till Micke Simmons, vilken visade upp den för spelarna som inte kunde hålla sig för skratt. Mot Stockholm i dimman tog Reine över ratten, medan Marc frebilt via sin waptelefon försökte ta reda på vilka Mora skulle möta i play off 2. Vid depåstopp i Gränna och chaufförsbyte till favoriten, kunde Markus inte låta bli att fälla en kommentar till PeO i snygg matchtröja. ”Det måste vara väldigt ovanligt att tre vanligt klädda killar sitter och ”bärsar” medan chauffören i Moramundering kör”. Då kom en ännu bättre kommentar från Ultra-leksingen Reine som snart skulle köra resten av sträckan till Stockholm.”Det måste vara ännu mer ovanligt att en leksing skjutsar ett lass moringar till Tingsryd.”

Slut

Markus Wikman & PeO Mattsson             Tillbaka till arkivet