På dom raka klubbladens tid
När Markus Wikman och jag startade MIK-08 på nätet säsongen 99/00 kände vi oss lite grann som pionjärer. Efter ett tag förstod vi att det förekommit liknande aktiviteter genom åren, men aldrig trodde vi väl att MIK redan för 56 år sedan hade ett starkt följe i huvudstaden.

Under mitt bläddrande i Erik ”Petter” Petterssons klippbok fann jag fantastiska artiklar och notiser från stockholmstidningar som visar vilka som var hela Dalarnas lag under sportens tidiga dagar. Tyvärr vet jag inte datum och namn på tidningarna som jag hänvisar till nedan.

Allsvenska debuten
Efter att MIK i premiärmatchen fallit med ”hedervärda” 6-2 mot Karlberg i Stockholm 1946 skrev tidningarna så här:
”Dalainslaget på läktarna var välgörande stort och det gjorde allt för att elda masarna till stordåd.”
”Dalainslaget bland de 1164 åskådarna var markant och sökte på alla sätt heja landsortslaget till ett hedervärt resultat.”
” Publiken- med stort dalainslag- tjöt faktiskt värre än vid förra söndagens landskamp.”

Avgörande drabbning mot Atlas
Snart stod Moras män inför utmaningen att slå Atlas Diesel för att behålla platsen i allsvenskan. Matchen spelades på Östermalms IP och publiken hetsade morapuckarna (jo, laget kallades så i tidningarna på 40-talet) till en 11-2 seger och förnyat kontrakt. Tidningarna skrev att matchen hade:
”…samlat en publik på 800 personer (masar) och dessa gjorde genom hejaklackar sitt bästa för att hjälpa fram sina landsmän.”
”…hela dalakolonien i Stockholm fanns på plats på läktaren vilket kunde avlyssnas av följande replikskifte: -Hur mycket står det? –Det står 3-0 till oss.”
”718 personer tittade på, därav cirka 200 nedresta Morabor.”
”Att det finns mycket masar i Stockholm det visste man förut men att antalet var så överväldigande som det igår hördes över hela Östermalm det trodde man knappt. Hejningarna leddes av Dalaföreningens bandylag som visade sin sanna hembygdskärlek.”

Det fanns kändisar på läktaren också, så här skrev man om Farbror Sven:

”Malungskarlen Sven Jerring hade också del i triumfen. Då förrådet av hejaramsor började tryta i den välorganiserade hejaklacken, där Dalaföreningens bandylag bildade stommen, dök plötsligt farbror Sven upp och etablerade sig som rimsmed. Så rytmiska, trevliga och fyndiga hejaramsor har vi sällan hört, och de förfelade sannerligen inte sin verkan. Ingen mas eller kulla hade väl ens vågat drömma om denna glänsande viktoria. Publiken, som till 99,9 % härstammade från dalarna, simmade också i ett hav av sällhet, och man var som en enda stor syskonskara på läktarna. Flerfaldige Vasaloppssegraren och Morafantasten Arthur Häggblad var så rörd att han donerade två par hockeyrör att lottas ut bland segrarna.”

Första segern mot Traneberg
När MIK tog sin första seger mot Traneberg med 4-3 skrev tidningarna:
”…och ca 400 personer , därav övervägande delen landsmän, skrek sig hesa för att hjälpa fram Mora till segern.”

Som kuriosa för att visa hur ovana stockholmsjournalisterna var vid landsortslag kan nämnas att Mora IK i artikeln ovan omnämndes som IFK Mora.

Tung tradition
Eftersom MIK var det första landsortslaget att etablera sig i allsvenskan är det inte orimligt att anta att MIK också var det första laget i Sverige med ett utomsocknes följe av fans. De första framgångsrika åren på 40-talet hade MIK ett läktarstöd i bortamatcherna mot AIK, Reymersholm, Karlsberg m fl på bokstavligen hundratals personer. Vi har med andra ord en tung tradition att leva upp till. Nästa gång man står och huttrar i insläppet till Björkängshallen tror jag man riktigt kan höra Farbror Svens hurtiga röst skandera ”Heja Mora friskt humör…”

/ PeO Mattson